Dag 7

Ve dessa sockerfria dagar som sökte upp mig på skumma krokiga vägar.
Min själ vilade i min lönnfeta kropp när bantningshets överföll mig där jag satt försjunken i mina tankar.
Förvirrad, tagen och dåsig underkastade jag mig den kolhydratfria dieten.
Ej längre mätt, ej längre hungrig, en viktminskande är jag fullt och helt.
På trenne vägar söker vikten upp eder, ni tävlande; i proteinets klädnad, i kolhydratens mask och slutligen genom fettets skrud- och förlovningsfest.
Jag säger eder det, ni tävlande: var aktsamma i matintag. Den som bjuder in en sked honung har snart också en påse chips i sin gom. Jag säger eder det, ni tävlande: akta er för korven, ty med den kommer också ketchup och hennes följeslagare senap är inte sen att komma till understöd.
I sötma skall du sedan förlora dig, du nästan-vinnande.
Jag säger eder, ni tävlande: akta er för sockerfri läsk, ty den skall också leda er till sötad dryck. I ölstuga och vinhydda kommer ni att förfasa er över vägen som förde er dit. Kalorier som berusar gräver sin upptagares vinstgrav.
I förlust skall ni räkna alla ögonblick då ni hade utgången i er hand, ögonblick som är nyckeln till vägens rätta slut. I sorg kastar ni er sedan till marken och förbannar frestaren som lockade med lite och gav sedan i överflöd.
Som droppen urhålkar stenen, så fylls också ni av frestaren med vikt och tyngd.
Dräpa frestaren är vad ni måste göra, ni tävlande. Bita av ormens huvud och spotta den långt ifrån er, det är vad ni måste göra, ni tävlande.
Att skilja början från slutet befriar. Jag säger er, ni tävlande, tapperhet och förnämhet är detta avskiljande.
Så talade Zockertröstra.